Header

2015-02-14
Jag vaknade upp av att han inte låg där, låg där bredvid mig och på ett sätt var det verkligen skönt. Jag var så pass van vid att sova helt ensam, ensam i min stora 180 säng. Men nu i åtta månaders tid hade jag delat säng med honom som knappt var 120. Det var en befrielse att kunna sträcka ut ben och armar utan att krocka med andra ben och armar, även om jag älskade hans kramar, älskade närheten. Han öppnade sakta dörren och in kom han med rosor och en present, såklart, det var ju alla hjärtans dag. Jag hade aldrig någonsin tidigare fått rosor av en kille förut, därför var detta överraskande, överraskande över hur fin han var mot mig. Men det var ingen nyhet, det hade han alltid varit. Till frukosten ger även hans far en alla hjärtans dag present till mig, vid den tidpunkten hade jag inte ens kontakt med min egen far. Det var bara vi under den dagen och morgonen, denna dagen var väldigt viktig för honom, för mig var den inte betydelsefull för fem öre. Den var precis som alla andra dagar för mig, alltså inget mer märkvärdigt.

På eftermiddagen mötte vi upp Linnea och Daniel, våra kompanjoner i vått och torrt, våran andra relationshalva bokstavligt talat. Vi kollade på premiären utav fifty shades of grey tillsammans, jag och Linnea satt i mitten och killarna på änden som alltid. Efter detta åkte vi till Höllviken där vi hade bokat bord för fondue, jag visste inte vad fondue var och det var första gången jag åt det. Där satt jag i en stel rosa skjorta runt min dåvarande pojkvän plus bästa vänner på alla hjärtans dag, genuint försökte jag finna glädjen och passionen i vad alls hjärtans dag på riktigt var. Men jag kände ingen glädje, jag kände ingen kärlek för traditioner, speciellt inte alla hjärtans dag - den var löjlig. Men någonstans här lärde Tobbe mig att alla hjärtans dag var en speciell dag.

2016-02-14
Ett år efter är jag nere, har ingen livsenergi och gör allt för att överleva min vardag. Jag utför allt jag är kapabel till för att distrahera mig i mitt liv. Jag lever i en destruktiv vardag där jag på något vis försökte fylla upp tomrummet inom mig efter allt som hade hänt vid den tidpunkten. Jag vaknade med ångest, ville inte gå upp. Jag tog på en fasad och dagen firades på mitt fantastiska jobb, just då var det en av de bästa alla hjärtans dag jag kunde fira. Kunderna var otroligt fina, de gav mig så mycket kärlek, presenter och uppmärksamhet denna dagen och jag försökte ge minst lika mycket tillbaka. Jag var inte människa till annat, ytligheten i mitt förvunna jag efter allt som hade hänt i mitt liv tog över och det var det enda jag kunde fokusera på.

2017-02-14
Två år senare är jag sambo igen, fast på andra villor, krav och restriktioner. På ett vis som fyller på min livsbägare istället för tömmer den. Tillsammans bestämde vis oss för att börja fira traditioner. Jag tänkte inte p något när jag den dagen gick upp på morgonen, så full av rutiner vet jag på automatik vad som krävs av mig under en hel dag. Utan krav och bara på känn så umgicks jag med min älskade mor, en av de kvinnor jag älskar mest. istället för att umgås med en annan familj så prioriterade jag min egen. Jag lagade en fantastisk middag med min bästa vän och sambo Linnea. Jag drack gott vin, skrattade och babblade skit med min andra underbara vän Sigrid. Två år senare kollar jag på andra filmen utav fifty shades of grey, men nu med min lillasyster som jag älskar så enormt mycket, henne jag vill kompensera för allt dumt jag en gång gjort. Jag avslutade kvällen med dans, massa fuldans framför mina vänner i mitt vardagsrum. Det var inte de snyggaste dansmovesen, de var inte de tjeckaste kläderna, men jag var bekväm, kärleksfull och glad.

För i slutändan handlar det inte om vad man egentligen gör, utan det handlar om varför man gör det. Det handlar om vilka man faktiskt älskar och behöver uppmärksamma i sina relationer. Det handlar om man genuint, älskvärt och passionerat firar dagen eller om man firar den bara för att man måste.

Likes

Comments

Jag har alltid strävat efter lycka och framgång. Framgång för mig har jag förknippat med lycka i livet och välstånd, jag precis som alla andra runt mig har antagit att lyckan är meningen med livet, att det är vad vi ska sträva efter. Att finna lyckan har blivit ett sorts mål som varje individ runt mig har, ett mål som jag också så länge haft. jag har många gånger suttit där, ensam, vilsen och förvirrad och frågat mig själv, varför är jag inte lycklig? Jag har vänt ut och in på mig själv för att finna svaret och vägen till lyckan. Någonstans efter min livskris för ett år sedan när min farmor gick bort, mitt förhållande bröt upp, min syster blev dålig och jag bröt min rygg så vände jag på min livsinställning, på mina mål.

För målet är inte längre att finna lyckan. Målet idag är att leva, leva och sluta vara rädd. Jag vill inte längre leva i rädsla. I rädsla för att drunkna, dyka eller möta en främmande man en mörk kväll. Men framförallt vill jag inte längre vara rädd för kärleken, för kärlek och rädsla kommer aldrig kunna vara två stycken sammansatta komponenter. Den ena kommer alltid utesluta den andra.

Därför är målet idag att leva i glädje. För lyckan är bara en tillfällig känsla, den går att kännas vid, men lyckan går ej att bibehålla i längden. Vi blir blinda, söker mållöst efter lyckan och tror att den är lösningen på livet. Att lyckan är och kommer vara meningen med livet. Men att söka efter lyckan är som att jaga en fågel, den flyger snabbt ifrån dig och du har inte kapaciteten att flyga efter. Därför springer du, men så länge du springer kommer du aldrig kunna möta fågeln, han är ju i luften - när fågeln vill landa ett tag möter den istället dig när det är dags. Vi söker efter lyckan för vi hela tiden vill ha något större som ska vara lösningen. Men lyckan är aldrig långvarig, lyckan kommer under kortvariga perioder när vi är som mest glada och tacksamma.

Därför är nu målet glädje och nyckeln till glädje är tacksamhet.

Likes

Comments

Näst sista dagen av min resa i Australien höll jag på att gå under av rastlöshet, jag ville göra något, se mer och aktivera mig! Därför tog jag med mig min vän Anton jag träffade på i Coral Bay och vi begav oss iväg för en heldagstripp på den kända ön Rottnest Island utanför Perth. Denna dagen var en ära att uppleva! Vi hyrde cyklar och cyklade runt hela ön som var cirka 3 mil lång. Vi myste med öns kända djur qokkas som är en blandning mellan en stor råtta och en känguru, hur märkligt är inte det? Vi hittade massa mysiga privata klippstränder, vi cyklade, klättrade och badade. Vi såg vilda delfiner och ett par som gifte sig på stranden. Om jag någongång gifter mig vill jag gifta mig exakt så, det var precis som i en film och jag blev helt tårögd av att se hur kära paret var. När dagen var slut var vi brända, utmattande och hungriga. Vi tog oss tillbaka till hamnen och avslutade kvällen med öl, pizza och glass på en superfin terass. En helt underbart avslutande dag på min långa Australien resa.

On my second last day in Australia i was so restless. I really wanted to do something, se something more and do something physical with my body. So I took with me my friend Anton that i met i Coral Bay and we went away all day long on the famous island Rottnest Island outside of Perth. This day was amazing! We rented bikes and was biking around the island that was almost 30km long. We saw the famous animal of this island named qokkas that is a mix of a rat and a kanguru. We found so many cozy private beaches with beautiful rocks, we was climbing and bathing in the sea. We saw wild dolphins and also a couple that was getting married on the beach. If I ever getting married in my life I want my wedding to be exactly like that, it was exactly like a movie, but better. I got tears in my eyes of seeing how in love this couple was with each other. When the day was over we had burned ourself, we was exhausted and hungry. So we went back to harbour and ended the evening with a couple of beer, pizza and ice cream on a beautiful terass. A wonderful last day on my long holiday in Australia.

Likes

Comments

11.01.2017

Att resa, resa är en gåva, en gåva som vi oftast inte vårdar så pass ömt som vi borde. Att resa är väldigt underskattat . Förstår man inte värdet i att resa så ska man heller inte göra det. När jag var mindre och bodde i min barndomsby Broby, ville jag enbart resa för att alla människor runt mig reste med sina familjer, då ville jag bara vara som alla andra . Idag reser jag inte för någon annans skull än min egen.

Inget som jag tidigare har upptäckt matar din själ och öppnar upp ditt sinne så pass mycket som att resa. Det kan låta klyschigt, men precis så är det.

Jag lär mig så pass mycket om livet, mig själv och andra människor när jag reser. För någonstans i mina resor kan jag genuint och äkta - bara kunna vara jag. Jag har inga förväntningar på mig och inte heller några krav. Det finns inga roller och ej heller några bestämmelser. För under resans gång finns bara jag, jag och världen runt mig eller stjärnorna ovanför mig. Detta gör att jag på något vis kan finna ett genuint jag. Ett jag där jag bara kan vara den jag är.

För där man bildas och bor uppkommer också alltid roller. Ett skal som bildas utav samhället men framför allt från alla människorna runt en som ständigt påverkar, sätter prägel och spår. Hemma så måste man på något vis alltid leva upp till sin roll som man aoutomatiskt har skapat. Detta leder oss till en förlorad identitet och falsk glädje i livet. Detta leder oss in i en vardag i ett system där vi slutligen inte vågar kliva ur vår egna trygghetszon. Därför fastnar vi, fastnar, står och trampar, kommer inte riktigt vidare. Samtidigt där och då undrar vi: om det är såhär livet kommer och ska vara? Jag vill inte bli den, den som står och trampar i en roll som är uppbyggd utifrån ett system. Jag vill inte vara en del av det systemet. Jag vill motarbeta mina dömande tankar, leva fullt och ärligt samt ständigt utmana mitt sinne och min fysiska kapacitet.

Därför reser jag, för att känna glädje och tacksamhet. För att enkelt och passionerat kunna uppskatta allting runt mig. För att bryta min vardag och för att låta andra människors leenden smitta av sig på just mig och mitt liv.

Likes

Comments

Efter att ha campat i Coral Bay och levt tillsammans i över tio dagar var det sedan dags för oss att bege oss 15 timmar tillbaka ner till Perth. På vägen ner stannade vi på ett av mina favoritställen, Kalbarri. I Kalbarri hade Azalea och Brendon hyrt en stor jätte fin villa som vi bodde i under två dagar. Detta var en väldigt stor omställning, efter att ha campat och sovit i ett tält i 17 dagar skulle vi nu ha en stor villa för oss själva. Detta var avslappnade och härligt. Dock fick jag fruktansvärda ryggsmärtor (från min brutna rygg) andra dagen här, därför fick jag stoppa i mig massa morfin värktabletter och sov som en stock hela dagen med ryggvärk. Mindre roligt när man är ute och resor men det fanns inte så mycket jag kunde göra åt det. Väl hemma i Perth flyttade jag från Kierans hem till Aarons med Marc, här hade jag bara en vecka kvar att spendera. Därför samlades Brendon, Azalea, Marc och jag min sista fredagskväll för att spela biljard, dricka öl och ha vår sista fina kväll tillsammans. Detta var jobbigt, då jag är väldigt dålig på att säga farväl till människor, så var detta en väldigt fin men jobbig kväll.

After we been camping in Coral Bay for over ten days it was time for us to go 15 hours back down to Perth. On the way down we was stopping in one of my favourite places during the campingtrip, Kalbarri. In Kalbarri had Azalea and Brendon rent a big appartmeant that we was suppose to live in for two days. This was a big reconversion after been sleeping in a tent for 17 days. This was very relaxing, but the second day i got terrible back pain from my broken back. I needed to take strong pain killers that passed me out all day. That wasn´t fun at all, but it´s not so much to do about it. When we got back to Perth i was moving from Kierans to Aarons with Marc. In that time I only had one more week left, my last friday we all was meeting up again to play som pool and drink beer together. This was our last night together, it was very hard beacuse I am very bad to say goodbye to people, so this was a very nice evening but also hard and sad for me.

Likes

Comments

I monkey Mia skulle egentligen min, Marc, Teenekas och Kierans campingtrip avslutas. Dock på sista dagen så frågade Azalea mig och Marc om vi ville följa med dem ännu mer norrut till Coral Bay i tio dagar, för oss var det inte ens något att fundera på, vi följde med direkt. Väl där träffade vi på Azaleas familj som var superhärlig. Vi levde på nudlar och grillad mat. Vi åt hamburgare på campingstolar på julafton och jag firade nyår på stranden i underställsbyxor och en hoddie. Coral Bay var kravlöst, jag gick upp tidigt, utförde yoga på stranden, läste massa böcker, jag skrev i mängder och jag skrattade ännu mer. Azalea och jag klickade otroligt bra, medan Brendon och Marc också klickade otroligt bra. Tillsammans hade vi en fantastisk tid dessa dagarna och jag är så tacksam över att jag fick möjligheten att följa med på denna fantastiska resa.

Mine, Marcs, Teenekas and Kierans campingtrip was supposed to end in Monkey Mia, but the last day Azalea asked me and Marc if we wanted to go with them more north to Coral Bay for ten days. We didn´t even thought about it and said yes directly. Up in Coral bay we was meeting up with Azaleas family, they was super nice. We was living on nudles and bbq food during the whole trip. We was eating patties on Christmas eve while we was sitting in a cirkle on camping chairs. I was celebrating New Years on the beach in a jumper. Coral Bay was a area with no pressure, i went up early, did yoga on the beach, read books, wrote heaps and laughed even more. Azalea and me bounded really good, and so did Brendon and Marc to. Together we had an amazing time in Coral Bay and I am so thankful that i got the opportunity to follow them on that amazing trip.

Likes

Comments

Jag märker kontrasterna, jag ser dem så himla tydligt framför mig. Mer tydligt än någonsin. Jag vill inte vara en del av de kontrasterna, kontrasterna som skapar fångenskap i livet, jag vill inte vara en fånge i mitt egna liv. Under min resa i Australien blev jag mer öppen i mig själv, kraven, fasthållsamheten, alla måsten - de försvann. De var inte längre tillgängliga och det enda jag behövde tänka på var vad jag skulle göra utav min dag. Vad ville jag? Vad kände jag? Hur mådde jag? Hur valde jag att känna? Allt gick på automatik, jag var positiv, glad och lättsinnad - jämt. Visst kunde känslor blomma upp, för när allting blev tyst utanpå blev det väldigt högljutt inuti. Men min passion, mina drömmar och mina hobbys blev otroligt mer tydliga. Ännu en gång blommade de upp och jag påbörjade något utav det. Jag som älskar att skriva och läsa, skrev och läste i massmängder. Jag var så pass fri och hade otroligt mycket plats samt energi i min vardag att verkligen skriva, läsa, hitta inspiration, leva och vara glad. Jag älskade det, jag älskar det.

Men jag märker tydligt att så fort jag kommer tillbaka på hemmaplan blir jag genast - likgiltig. Jag är som en robot som pluggar, jobbar, svarar på mail, ringer samtal, betalar räkningar och tiden finns inte längre tillgänglig. Friheten och möjligheten att vakna upp och själv utföra vad jag vill varje dag finns inte längre där när jag är omsluten av tusentals krav och måsten. Jag överlever, men lever inte fullt ut, å jag hatar det. Jag hatar hållsamheten som håller mina drömmar och min passion i ett grepp. Jag ogillar systemet som gör att vi är så fast i en cirkel av krav och måsten, för kraven och måsten förstör vår inre glädje där vi ska leva ut det vi är menade att leva för.

Så idag har jag svårt, svårt att skriva som jag var kapabel till på min resa, å jag har många gånger frågat mig själv frågan varför jag inte kan vara så pass produktiv i mina egna intressen som förr, men nu vet jag varför. Därför är jag samtidigt lycklig i tanken av att jag vet, jag vet vad det är som håller mig tillbaka och jag vet vad det är som gör att jag kan blomma igen. Jag blommar i kravlösa situationer där jag bara kan vara jag och leva njutningsfullt och ärligt. Av den instinkten tackar jag för, för jag vet att jag har lite kvar att utföra, att jag får vänta ett tag till tills jag kan blomma, å jag vet vilka frön jag ska så i framtiden för att få mig blomma till den vackraste blomman av mig själv som jag kan skapa. Därav, är jag är trots allt tacksam.

Likes

Comments

Efter Kalbarri begav vi oss vidare upp mot Monkey Mia, väl där träffade vi på Kierans vänner Azalea och Brendon. Detta var helt klart ett av de finaste platserna vi väl besökte under campingtrippen. Med ett stort fint läger, morgonrundor på stranden och härligt sällskap kunde inte tre dagar här bli bättre. Vi åkte fyrhjulsdrift, fiskade hajar, plockade snäckor och simmade med vilda delfiner. Shark Bay var verkligen otroligt.

After we been at Kalbarri we was driving up to Monkey Mia. Up in Monkey Mia we met up Kierans friends Azalea and Brendon, and Azaleas brother Kyle. This place was totally one of the most beautiful places that we been to. With a huge camp, morning walks on the beach and a nice company, was three days here amazing. We did fourwheel driving, fished sharks, collected shells and swim with wild dolphins. Shark Bay was amazing.

Likes

Comments

" Du är sådan Gud skapade dig, inte sådan du gjorde dig" det är så enkelt, enkelt att glömma, glömma ens innersta vilja, kärlek och omtanke om världen och en själv. Automatiskt går vi in i Roller, roller som vi tror definierar oss själva därav spelar vi och säljer oss själva på olika vis. Vi säljer oss själva för kärlek utav andra, men den kärleken kommer aldrig kunna vara genuin och äkta förän vi går in i oss själva och genuint älskar oss för den vi är och inte den vi blivit.

" Älska din nästa så som dig själv" kärleken till dig själv kommer alltid omedvetet speglas utåt, så som du ser på dig själv kommer andra också se på dig. Om du är jordnära, nära till ditt inre och kan älska alla aspekter av dig själv kan andra också göra det. Men känner du lågt självvärde, att du ej är värd något och du inte är närvarande i dig själv - kommer även människorna runt dig omedvetet se dig. För allt handlar om omedvetna energier som vi ständigt sänder ut runt oss.

Att älska sig själv sant och ärligt betyder inte som många tror att vara självgod, stöddig och egoistisk. Att bete sig på detta vis ovan är endast arrogans som kommer från en brist av känsla, en känsla av att inte ha eller vara tillräcklig. Denna briskänsla kompenserar man genom att ta för sig på andras bekostnad. Det är inte självkärlek utan brist på självkärlek.

När vi genuint öppet och ärligt slutligen vill ta emot och acceptera varje aspekt av oss själva sker slutligen läkning där självkärlek blir resultatet. När vi går efter normer och andras riktlinjer för vi våld på oss själva, detta är omedveten självförtryck. Det vi gör eller känner kommer därav inte från hjärtat utan från osäkerhet eller tvång.

Älska er själva. Jag vill älska, intensivt, djupt och lustfullt. Jag vill öppna mig för att älska och att älskas. För både mig själv och andra människor runt mig.

Likes

Comments

Efter Pinnacles och Jurien Bay åkte vi vidare till Geraldton f⍤r en liten rundvandring i den fina staden. Efter detta åkte vi vidare till Horrocks f⍤r vår f⍤rsta campingnatt under vår campingtur, under denna tiden var jag ensam med Kieran och vi hade goda samtal med ett gott sallskap. Efter Horrocks k⍤rde vi vidare till Kalbarri, i Kalbarri m⍤tte vi sedan upp Kierans flickvan Teeneka och Marc och dar b⍤rjade vår gemensamma resa under denna speciella campingtur.

After Pinnacles and Jurien Bay we went to Geraldton for a trip around the beautiful city. After this we went to a little place called Horrocks, here we made our first night camping together. During this time me And Kieran was alone with good conversations and a nice company together. After Horrocks we drive to Kalbarri , in Kalbarri we met up Kierans girlfriend Teeneka and our friend Marc, and here started our common journey of this special campingtrip.

Likes

Comments

Hej sötnosar kommentera och tyck till om min blogg!