För tre år sedan gick jag och mina vänner rundor på Kroatiens gator en tidig sommarkväll, vi såg solnedgången över havet och åt glass i symbios med massa skratt. Jag satte mig ner lite klyschigt på en stor sten vid ett dike som gränsade till havet, jag var mycket för klyschiga vackra bilder. Jag tjatade till mig en bild med min dåvarande bästa vän Josefine. Där satt vi under en rosa himmel i blåsten till havets brus och försökte bli snygga på bild. Nu i efterhand blev bilden fin, den utstrålar tacksamhet och glädje.

Nu tre år senare ska vi tillsammans utforska världen, vad som då bara var en liten klassresa på några dagar slutade med en världsresa 3,5 år efter. I ett halvår ska vi tillsammans upptäcka kontinenters finaste platser, tacka ja till äventyr och lära känna nya människor. 3,5 år senare ska vi tillbringa varje dag tillsammans i ett flertal månader i ett flertal olika länder. Massa känslor präglar mig, en berest tjej som redan varit runt i världen känner nu sig rädd, spänd och förväntansfull. Att ta dagen som den kommer är något jag kommer få lära mig, men det gör mig ingenting. För min vision är att allting händer för en anledning.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

" Jag älskar ordet brunch, ett ord som innefattar både frukost och lunch.
Med ett bord full av god och färsk mat, här finns bara kärlek utan hat.
Pannkakor, bröd, frukt och bär skapar en hemtrevlig och harmonisk atmosfär.
För sömntutan som skippar frukosten lite lätt, äter en sammansatt brunch för att bli otroligt mätt.
Kärlek och magi i en gemenskap man får, med god mat och gott sällskap man mår.
För det är inte lika kul att sitta ensam och äta sin mat, i gemenskap med vännerna man bättre rensar sina fat.
Brunch är i stora drag väldigt underskattat, något som jag idag har fattat."

Likes

Comments

MARIA THÖRNQVIST - MAMMA

I en värld där symboliken är att leva i en kärnfamilj och vara stark om inte än mer stark än så har min mamma klarat sig genom både eld och vatten. Precis som alla andra mammor, pappor och förebilder har även min mamma en historia, en historia som är både berikande och lärorik. Mamma, mamma är klippan som alltid funnits bakom. Mamma är den mest kärleksfulla individ jag någonsin träffat. Mamma är så klok och förståndig, samtidigt som mamma vill leva och njuta. Men framförallt så känner mamma mig själv bättre än vad jag själv gör.

För när jag vandrar ensam i förvillelse och villostånd är det en sådan befriande känsla att bara kunna ringa mamma. Prata och förklara där mamma alltid förstår och leder en in på vägen igen. Mamma vet bäst och kan bäst. Jag ser upp till denna kvinnan för hon är en av de starkaste individerna jag känner. Ensamstående med fyra barn har vi alltid haft vad vi behövt och aldrig saknat varken kärlek, mat eller skor. Hon har alltid skapat en gemenskap där alla ska få en tillhörighet, en tillhörighet som innefattar att vi ska utvecklas så mycket som det bara går på ett individuellt plan. Därför är hon en av mina största förebilder, min mamma.

Likes

Comments

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Varför just tusen ord och inte hundra, två, fem eller sjutusen ord? Jag tror inte det ordspråket är definitivt. Jag tror det är en generalisering i form av att man inte kan förklara en bild i ord. Man kan ju försöka, men orden kommer alltid att stocka sig på olika vis, fastna och inte komma fram. En bild däremot uttrycker känslor, minnen, förväntningar och tacksamhet. Av denna bilden ovan ser jag ett brustet jag. En brusten själ som precis har fått det hårda beskedet att jag förlorat min vän, att min vän valt att ta livet av sig. Samtidigt i all den brustenhet känner jag så mycket värme, kärlek och harmoni. Ni vet alla de faktorer som gör en lyckad kväll, situation eller bara ett lyckligt liv. I denna bilden pendlar jag mellan sorgen och kärleken. Vilket är fint. För denna bilden representerar livet. Att livet inte är en enda våglängd utan det är en våglängd som har nedgångar och uppgångar som sedan balanserar upp varandra. För hade jag inte upplevt all den jävla sorg på denna bilden så hade jag absolut inte kunnat inse värdet av dessa vännerna runt mig, och jag hade definitivt inte känt så mycket kärlek som jag gjorde. Paradoxalt men sant.

Likes

Comments

Lediga dagar är då underskattat. Desto äldre jag blir och desto mer jag gör i min vardag desto mer tacksam är jag över de små lediga dagarna man får. De dagarna när man bara kan pula rundor, laga god mat och bara vara. Det är guld värt. Igår var just en sådan dag, jag vaknade till kråkornas kraxande och en sol som värmde upp hela mitt sovrum. Där och då gick jag ut med min bok och satte mig för att läsa i solen en stund, det var underbart. Dessa små guldstunder i vardagen vill jag lära mig att ta vara på mer, att bli bättre på att njuta varje given stund.

Igår satte jag även igång att vårstäda här hemma, jag körde på en ordentlig grundstädning på flera timmar. Balkongen gjorde jag vid så man kan sitta där under de fina vårkvällarna. Något som jag vill fixa till är lite fina utväxter och små glasljuslyktor så det blir mer hemtrevligt och mysigt. Jag storstädade därefter hela lägenheten samt satte mig ner och organiserade alla viktiga papper. Ni vet sådana där tråkiga saker som man alltid skjuter upp att göra, men som känns så otroligt skönt när det väl är gjort.

Sigrid vann årets UF företag på guldgalan i onsdags, om hon är bäst? Svar: Ja. Är så galet stolt över den tjejen, över allt hon har åstadkommit, vilken kämpe hon är samtidigt som hon också är en sådan vacker, fin och ödmjuk vän. Sigrid glömde sina blommor här hemma, så jag fixade till dem och slängde väck plastrosorna jag annars har ståendes på köksbordet. Fräscha blommor är alltid lite finare och mer hemtrevligt. Men det bästa är att varje morgon när jag kommer ner i köket och ser dessa vackra blommor så tänker jag på Sigrid. Jag tänker på hennes framgång samt genuinitet och det gör mig lycklig.

Likes

Comments

Internationellt körkort, då det flesta länder utanför Europa kräver att man ska ha en översatt version av sitt körkort att uppvisa när man kör bil är det då viktigt att kunna uppvisa ett internationellt körkort. Ett internationellt körkort måste ansökas om via en blankett som man fyller i och skickar in i samband med en kopia på sitt körkort samt en profilbild på sitt ansikte. Om inte internationellt körkort finns till hands kan det handla om dryga böter eller till och med att man skickas ut ur landet vilket är mindre roligt. Dock klarade jag mig bra undan nu i vintras när jag var i Australien, jag körde rundor i campingjeepen många mil utan att ha ett internationellt körkort, men det är ju såklart inte något som rekommenderas. Ett internationellt körkort kostar ca 340kr.

Möte på banken, jag vet hur slarvig jag är här hemma med att jämt tappa bort och glömma saker överallt, när man sedan är ute på en långresa är ju inte kontrollen över sina tillhörigheter så värst mycket större? Det är därför viktigt att skaffa ett extra bankkort att ha med sig på resan ifall orginal betalkortet skulle tappas bort eller bli bestulet. Det är också viktigt att skriva på en fullmakt till en tillförlitlig nära som kan komma in på din bank och ha rättighet till att flytta över pengar eller beställa ett nytt bankkort ifall något skulle hända. En avgift på ett extra betalkort kan uppkomma.

Förnya passet, de flesta länder, ja nästintill alla kräver att passet ska vara giltigt ett halvår efter avresedatumet från det givna landet. Detta för att de ska kunna försäkra sig om att du faktiskt kommer hem och ej kommer stanna kvar illegalt i landet pågrund utav utgånget pass. Då mitt pass går ut 2018 var det god tid för mig att ansöka om ett nytt. Men det gläder mig mer än stjälper, då passfoton aldrig blir bra och många länder har tvekat på att det är jag på mitt förra passfoto ska det bli skönt att få ett nytt fräscht och fint pass. Förnyelse av pass kostar 350kr.


Likes

Comments

Det är april i Sverige, detta får mig att sätta livet i små olika perspektiv boxar. I april i Sverige badar man inte, dels för att det är otroligt kallt, vi individer är fega och vi blir lätt bekväma. Jag har en bekväm sida som mer än gärna hellre gosar ner mig själv i soffan till massa serier, sedan har jag den andra sidan av mig själv som på något sätt alltid vill lite mer och vill känna på livet på olika vis. Jag behöver bara en spark i baken, för att få den sparken i min bak tar jag hjälp av mina vänner, mina vänner som inte riktigt har den där bekväma sidan som vinner över dem.

I veckan tog jag och mina vänner vårt första dopp i havet för detta året. Det var jätte kallt, jag fick panik och benen krampade galet mycket. Jag som hatar kyla utsatte mig själv för det jag ogillar mest. Men det var superskönt efteråt och jag fick verkligen känna på att jag lever och hur härligt är inte det? Att göra saker som verkligen får oss att känna en levande? Jag älskar det och vill göra sådana saker i livet jämt. Jag vill leva.

Likes

Comments

Jag är bra på mycket, jag kan om jag bara vill och har ork till det, men när det gäller matlagning så är mina kunskaper väldigt begränsade. Frukost är något av det bästa jag vet och även något som jag faktiskt är bra på att laga, men så fort det kommer till lunch eller middagar känner jag att det är jobbigt, tar tid och är för komplicerat för min smak. När man sedan bor hemma själv som student blir väl inte matlagningen heller lika kontinuerlig som när man bodde hemma. Något som jag i princip livnär mig på är pasta, pasta är gott, lätt att laga plus det är billigt, alltså något i min smak. När jag är hungrig vill jag därför bara slänga ihop något snabbt och orkar inte ta upp fisk eller andra köttprodukter ur frysen för att sedan stå och tillaga det i evigheter. Vegetarisk kost går oftast också väldigt fort att laga och är lätt att äta plus att det också är billigare.

I min lilla lunchpasta stekte jag upp champinjoner, rödlök och vitlök i en röra. Jag kokade sedan upp spagetti och blandade allt samman med ketchup. Ketchup är ju livet. Inte den mest näringsrika lunchen och inte heller de bästa råvarorna, men gott, simpelt och billigt.

Likes

Comments

Idag är min hälsa väl inte riktigt på topp, att fysiskt aktivera mig på olika sätt är inget jag varken har ork eller motivation till att göra. Jag föll in i denna dåliga vana när jag var tillsammans med min före detta pojkvän. Innan detta var jag väldigt aktiv med många långrundor PW i veckan, gymträning och innan dess många år av brottning. Något som jag verkligen strävar efter just nu och i min framtid är att förbättra min hälsa på så många olika plan. Under dessa dagarna vi var i stugan hängde en av mina största inspirationskällor med oss som också är en av mina idag närmsta vänner, Sigrid. Sigrid uppmanar till att förbättra den fysiska hälsan och tillsammans begav vi oss ut på en lång och härlig PW i Norje Boke. Enligt mina vänner var det ej så pass mycket till en powerwalk men det är ju en bedömningsfråga. Det var fantastiskt med att fånga in lite friskluft, plocka blommor, leka och skratta.

Powerwalks är underskattat och någonting som jag absolut ska börja införa mer i mitt liv!

Likes

Comments

Jag funderar mycket på om jag ska vara i det tysta. Om jag ska sörja i min ensamhet och inte visa någonting utåt, jag tänker på vad jag får för reaktioner om jag visar mina känslor och hur det kommer uppfattas. Idag befann jag mig med mina vänner när jag fick ett jobbigt besked, ett besked som man aldrig är redo att ta, något som jag tror att jag aldrig kommer lära mig att kunna ta. Jag trodde att efter min farmors bortgång så var jag starkast i världen, att jag skulle kunna hantera bort gångar som om ingenting, att jag skulle kunna stå med huvudet högt och med ett positivt tänkande och bara gå igenom det. Så är inte fallet.

Idag fick jag ett besked om att en vän hade tagit sitt liv. En vän som jag under en trettio dagars långresa bodde tillsammans med. En vän som spred glädje och kärlek. En vän som jag sedan mötte upp på en annan långresa, en vän som då lärde mig vad tacksamhet egentligen var. Denna vännen spenderade inte lång tid i mitt liv, men gjorde ändå så enormt stora avspår. En relation. Detta får mig att verkligen inse hur värdefulla våra relationer runt om oss är. Att vi faktiskt inte inser hur mycket relationer påverkar oss förens relationen inte längre finns där.

Denna individ valde att för några veckor sedan ta sitt liv. Alltid när en närstående går bort så drabbas jag av en enorm skuld, en skuld där jag känner att jag kunde gjort mer, hjälpt lite till eller funnits till hand på något vis. Men någonstans i all skuld får jag inte glömma det senaste minnet av honom, av oss tillsammans. Där vi kramades, spelade biljard och han genuint tackade för en trevlig kväll. Där han kände genuin glädje i symbios med oss. Det är fint.

Detta får mig att känna sorg men också en enorm viljestyrka. En viljestyrka att verkligen vårda och ta hand om de relationer jag har runt mig. En viljestyrka att det yrket jag går ut med, alltså skötare och det jag sen ska arbeta med, alltså hjälpa människor som mår psykiskt dåligt att må bättre är något jag vill kämpa för. Ikväll tände jag ett ljus för Oscar, jag är i chock samtidigt som jag är realistisk och ser livet som ett faktiskt liv där man föds och dör. Det är naturligt. Jag tänker på Oscar och vill att han på något vis alltid ska leva vidare, därför väljer jag att dela min historia, mina känslor kring vår relation och hans namn. För han är värd det, för att vi är värda det. För att han ska bli ihågkommen som den enormt genuina, ärliga, enkla och tacksamma individ han faktiskt var.

Likes

Comments

Hej sötnosar kommentera och tyck till om min blogg!